vänd på det, vänd på allt
Så kom jag hem, mamma var precis påväg ut. Känns som att jag inte är hemma så mycket, men när jag väl är det så är jag hemma själv. Är det skönt? Jo, jag har nog ändå alltid tyckt det. Minns förut, när jag kom hem efter skolan och ingen var hemma (det var så pass längesen det här, när våran familj bestod av tre). Då kändes det bra, för jag har alltid gillat att att göra det mesta när ingen är hemma, lyssna på musik för då kan du vrida på högre än vanligt. Plugga, för om du vill ha det tyst så är det tyst och det finns ingen som får lust att vara social när man själv inte har lust. Prata i telefon och gå runt medans, ingen som lyssnar på det du säger förutom den du pratar med. Listan kan göras lång, men det där är väll det jag kom att tänka på.. Sen har jag också läst att man lever längre om man har minst 30 min för sig själv per dag, precis som att skrattet ska förlänga ditt liv.
Men tro inte att jag är någon slags ensamvarg, för jag kan på samma gång tycka att det är super trevligt med någon hemma, alltså ma chere maman. Skulle nog inte tacka nej till en stor familj heller.
Men nu är det som det är och det jag egentligen skulle berätta var att hon hade varit och kollat på "min" dator, Macbooken. Frågade mig hur mycket minne jag ville ha på den, fast hon hade tänkt sig den med mest men ville kolla med mig först. Jag säger inte nej, men jag har också väldigt svårt att visa uppskattning. Något som jag kanske borde lära mig att visa, men sen så känner folk mig så ja.. Man vet ju att jag uppskattar saker, fast att jag inte alltid visar det.
Och det fick mig att tänka på..
Födelsedagen min börjar närma sig, och det känns fel. Fel för att jag minns förra året, när jag kom hem från skolan när det kändes konstigt för jag visste att en person skulle fattas. Några familjer och kompisar till mamma kom förbi, men det var ändå en som inte var där. Plus att hela släkten bor alldeles för långt bort.
Men! det kommer vara enklare detta år, för .. eller jag vet nog inte riktigt varför. Det kommer bara vara det, för det måste vara det. För jag borde ha lärt mig att saknad inte är allt. Jag har lärt mig att jag kan leva utan dig, jag har lärt mig att leva med denna känsla, jag kämpar fortfarande men jag lär mig. Jag lever kanske inte på samma sätt, men jag lever iallafall.
Nu ska jag plugga matematik, inför tisdagens prov.
