en känsla
I'm so fucking confused.
Nej jag vet inte vad det är med mig. Men allt känns hur hopplöst som helst. Ska jag sitta och lyssna på hur ni sitter och predikar om något som vi "borde" veta, något som ska göra oss till hela människor. Som ska göra så att vi kan skaffa oss ett liv, för utan jobb och pengar, familj och alla dessa materiella ting pengar kan ge oss, vad vore vi då i detta jävla samhälle?
Så ska jag dessutom behöva sitta där när ni vill, dom tiderna som står på ett papper.
Jag vill bara bort härifrån, känslan är så jobbig. Jag orkar inte vara kvar här,jag mår dåligt av det. Verkligen! Jag vill få bort alla dessa känslor, för jag orkar inte känna så här. Det är som en pirrig känsla i magen, som nästan aldrig försvinner längre. Bara för att jag vet att jag inte försöker längre, inte på riktigt, inte helhjärtat som jag gjorde förut. Jag kommer aldrig uppnå dom resultatena jag fick förut, jag vill inte ha dom längre heller egentligen. För dom står inte för den jag är nu. Jag kommer ALDRIG förstå mig på den personen som sa "Självklart ska man få MVG, det är inte ens något speciellt utan det finns till för att man ska uppnå det, då har man ju bara lärt sig allt man skulle kunna". Tänk att det där var jag. Det känns så avlägset, men ibland så kommer dom där tankarna ändå upp, men jag vet att det inte kommer gå längre..det kanske är det som är det jobbigaste?Att jag har insätt att jag inte är en av "dom" längre. Att jag har G i slutbetyg. Det säger nästan allt, nu kan jag ta det. Jag skulle aldrig hanterat det förut. Men det är ändå inte det, det spelar inte så stor roll nu.
Visst jag har prov nu på torsdag, jag får den där pirriga känslan i magen då jag tänke på det. Visst, jag kommer dessutom plugga till det, men jag gör det bara för att man borde. Jag är inte så intresserad av att lära mig skiten, för när ska jag använda mig av den? Ibland, då kan det kännas hur intressant som helst. Men det är för sällan för att ens vara värt att nämnas.
Nog med detta, nu ska jag väll sätta igång..
Problemet i sig är väll att jag inte vet vad det Egentligen problemet är..
Nej jag vet inte vad det är med mig. Men allt känns hur hopplöst som helst. Ska jag sitta och lyssna på hur ni sitter och predikar om något som vi "borde" veta, något som ska göra oss till hela människor. Som ska göra så att vi kan skaffa oss ett liv, för utan jobb och pengar, familj och alla dessa materiella ting pengar kan ge oss, vad vore vi då i detta jävla samhälle?
Så ska jag dessutom behöva sitta där när ni vill, dom tiderna som står på ett papper.
Jag vill bara bort härifrån, känslan är så jobbig. Jag orkar inte vara kvar här,jag mår dåligt av det. Verkligen! Jag vill få bort alla dessa känslor, för jag orkar inte känna så här. Det är som en pirrig känsla i magen, som nästan aldrig försvinner längre. Bara för att jag vet att jag inte försöker längre, inte på riktigt, inte helhjärtat som jag gjorde förut. Jag kommer aldrig uppnå dom resultatena jag fick förut, jag vill inte ha dom längre heller egentligen. För dom står inte för den jag är nu. Jag kommer ALDRIG förstå mig på den personen som sa "Självklart ska man få MVG, det är inte ens något speciellt utan det finns till för att man ska uppnå det, då har man ju bara lärt sig allt man skulle kunna". Tänk att det där var jag. Det känns så avlägset, men ibland så kommer dom där tankarna ändå upp, men jag vet att det inte kommer gå längre..det kanske är det som är det jobbigaste?Att jag har insätt att jag inte är en av "dom" längre. Att jag har G i slutbetyg. Det säger nästan allt, nu kan jag ta det. Jag skulle aldrig hanterat det förut. Men det är ändå inte det, det spelar inte så stor roll nu.
Visst jag har prov nu på torsdag, jag får den där pirriga känslan i magen då jag tänke på det. Visst, jag kommer dessutom plugga till det, men jag gör det bara för att man borde. Jag är inte så intresserad av att lära mig skiten, för när ska jag använda mig av den? Ibland, då kan det kännas hur intressant som helst. Men det är för sällan för att ens vara värt att nämnas.
Nog med detta, nu ska jag väll sätta igång..
Problemet i sig är väll att jag inte vet vad det Egentligen problemet är..
Kommentarer
Trackback
