yrarn
Alltså, det där inlägget var väll kanske ganska roligt. Ni skulle nog tycka det var roligare om ni skulle suttit med konny i verkligheten. Men den här bloggen går väll ut på att leverera våra roligheter skriftligt. Vi har massa roligt att berätta, men konstancia vill bara inte erkänna det. Det är jag som är Ninis iallafall, började med att Märtis kallade mig det. Sen följde stimmet med, Jonatan var nästa person (också kallad Jonny & Hultan, Jonis(?)(ett kärt barn har många namn)) ( dubbelparenteser är najs?). Sansie kallar mig också det, då är hon på ett ödmjukt humör.
Tillbaks till ämnet, om det nu fanns något. Vi har aldrig dissekreterar marina blötdjur. Eller jo, okej hajjar. Men jag menar man kan inte precis undvika sådana saker för det är inte så att en möjlighet till dissekrering dyker upp dagligen.
Konstancia är ganska bra på att yra, så jag kan förklara att hon höll sig från att gå på toa sista lektionen vi hade. Då jag och Hultanboy fick lyssna på hennes eviga gnatande om att hon behövde besöka toaletten. På tal om fisk och just den fisken vi åt i skolan idag, så var den så himmelskt god. Mest för att jag var äckligt hungrig.
Jag har fått lära mig att yra av mästaren, hennes namn ni redan känner till. Så ursäkta om ni inte hängde med på allt ....
Nina, du ser det gråa, horisontella, där uppe? Ja, exakt. Det är ett streck. Det är sådana vi ska göra om vi har för avsikt att protestera över varandras inlägg.
Dubbelparenteser kan vara tämligen förvirrande (som nu (i denna skrivande stund (var femte sekund dör ett barn av svält så den här sekunden, medan jag skriver detta, kanske det dör ett barn i Afrika (enligt Wikipedia är svält ett tillstånd som är följden av uteblivet intag av energigivande och livsnödvändiga näringsämnen under längre tid)))).
Ibland kan dock dubbelparenteser teckna ens liv och personlighet väldigt bra. Som nu, när Nina försöker betona mina yranden, och påstår att vi aldrig har dissekerat bläckfisk. Jag har då aldrig sett henne i lektionssalarna på BIOLOGI BREDDNING. Har någon annan gjort det? Sammanställ en riktig efterlysning så kanske hon kommer fram ur garderoben. Glöm inte belöningen (Marabou apelsinkrokant), och åter till dubbelparenteserna. När Nina själv tar yrarens roller förvandlas hon till flera lager dubbelparenteser utan något emellan. Hon gillar dubbelparenteser för de är så övertygande, så tjocka och stadiga. Som ett kranium. "Konny yrar", visst gör jag det, men Nina är mer glad än jag är yrare. Hon är så glad att hon glömmer bort sin lektion i Biologi Breddning. Just det, hon går inte ens på de lektionerna... eller?
Det riktigt roliga kommer sen. Imorgon kanske? Jag vill ha något riktigt roligt. Eller så svarar Nina nu och det blir riktigt roligt då också.
PS: hon drog sin skrattopera.
Tillbaks till ämnet, om det nu fanns något. Vi har aldrig dissekreterar marina blötdjur. Eller jo, okej hajjar. Men jag menar man kan inte precis undvika sådana saker för det är inte så att en möjlighet till dissekrering dyker upp dagligen.
Konstancia är ganska bra på att yra, så jag kan förklara att hon höll sig från att gå på toa sista lektionen vi hade. Då jag och Hultanboy fick lyssna på hennes eviga gnatande om att hon behövde besöka toaletten. På tal om fisk och just den fisken vi åt i skolan idag, så var den så himmelskt god. Mest för att jag var äckligt hungrig.
Jag har fått lära mig att yra av mästaren, hennes namn ni redan känner till. Så ursäkta om ni inte hängde med på allt ....
Nina, du ser det gråa, horisontella, där uppe? Ja, exakt. Det är ett streck. Det är sådana vi ska göra om vi har för avsikt att protestera över varandras inlägg.
Dubbelparenteser kan vara tämligen förvirrande (som nu (i denna skrivande stund (var femte sekund dör ett barn av svält så den här sekunden, medan jag skriver detta, kanske det dör ett barn i Afrika (enligt Wikipedia är svält ett tillstånd som är följden av uteblivet intag av energigivande och livsnödvändiga näringsämnen under längre tid)))).
Ibland kan dock dubbelparenteser teckna ens liv och personlighet väldigt bra. Som nu, när Nina försöker betona mina yranden, och påstår att vi aldrig har dissekerat bläckfisk. Jag har då aldrig sett henne i lektionssalarna på BIOLOGI BREDDNING. Har någon annan gjort det? Sammanställ en riktig efterlysning så kanske hon kommer fram ur garderoben. Glöm inte belöningen (Marabou apelsinkrokant), och åter till dubbelparenteserna. När Nina själv tar yrarens roller förvandlas hon till flera lager dubbelparenteser utan något emellan. Hon gillar dubbelparenteser för de är så övertygande, så tjocka och stadiga. Som ett kranium. "Konny yrar", visst gör jag det, men Nina är mer glad än jag är yrare. Hon är så glad att hon glömmer bort sin lektion i Biologi Breddning. Just det, hon går inte ens på de lektionerna... eller?
Det riktigt roliga kommer sen. Imorgon kanske? Jag vill ha något riktigt roligt. Eller så svarar Nina nu och det blir riktigt roligt då också.
PS: hon drog sin skrattopera.
Kommentarer
Trackback
