05.57
Gissa om jag var sur imorse, gissa om jag ångrar det. Men jag var trött, och det släppte några minuter innan tåget gick. Steg på tåget med mormor, hade panik för att hon gick fram så sakta och jag var orolig att tåget skulle åka iväg med en passagerare som absolut inte skulle med. Mamma var också med, så det blir två oinbjudna gäster. Jag var mellan dom. Mormor framför mig och mamma bakom mig, vi hittade hennes plats nr45. Hon la sin väska där och vi begav oss mot utgången, där jag små knuffade fram mamma medans paniken ökade, och tiden närmade sig 06.00.
Lättnadens suck när jag äntligen fick komma ut, då kom jag plötsligt på att detta är dom sista minutrarna med mormor på ett taaaag. Inga tårar, bara nästan.
Nu känns det ganska tomt, men det är väll bara en vanlig(?) känsla.
Det var fredag som sagt igår, vi skulle inte känna någon press alls på att göra något vettigt. Men gissa cp som jag är fick jag mig ett ryck, en vanligt "ninis-ryck". Men det hör inte till vanligheterna att jag verkligen utför ett av mina ryck, jag skulle ut och jogga. Inte lite heller, 6km. Klockan hann bli 21.50 och jag la ner idén. Det hade gått två timmar sen jag fick rycket, så därför kan vi dessutom säga att det inte kunde klassas som ett ryck längre.
Tack vare Hultanboys "braiga" pepptalk ( han förbättras bara mer och mer ( eftersom jag behöver pepptalks rätt så ofta)) så var jag ute på vägen vid tio tiden. 6km på 25-30 minuter tycker jag är ganska bra presterat då jag la ner all träning under fem veckors tid. Men som ni märker så är jag (nog) igång igen. Hoppas det varar, skulle ut på en promenix nu när jag vaknade. Men synd det, jag hinner inte!
TYPISKT! Jag är alltid så himla seg, och drar ut på saker och ting. Sitter här i min ensamhet och det sprutar ut små svordomar halvtyst. När jag tänker på att mamma är ute och får dagens motion så känns det självklart bättre! yes.
Är det bara jag som saknar Konstancias närvaro? Precis som jag kanske glömmer att jag har BIOLOGI-breddning varje gång det blir dax för det på schemat, så glömmer hon bort att jag varje dag tar hennes närvaro här!
Ursäkta? Du vet att det alltid är du som kallar mig seg, och inte tvärtom. Jag trodde att inget kunde stoppa mig från att rulla igenom denna dag, när jag precis efter mitt senaste inlägg ser detta:
Om inte han kan stanna trafiken, släcka allt ljus i världen, ta över en tron, bestiga alla berg och allt annat, vem kan då?
Mänskligheten ligger risigt till.
"Vem du ä? Groda?"
HAHA!
Mannen.
Yes, jag lyckades med det jag ville. Med flit hade jag sparat denna bild med "vem du ä? Groda?" som titel. Bara för att Konstancia skulle minnas hennes kommentar om att Hultanboy såg ut som en groda under våran lektion tillsammans fredag morgon. Då han skämdes rejält mycket!
HAHA! tillsammans har vi roligast.
Sen måste jag bara få tilläga, varför skulle han av alla människor ens behöva göra allt eller något av det där? Mänskligheten ligger absolut inte risigt till, för han har inte ens potens till något av det där!
