mardröm
Jag kom precis hem från skolan, skrivit det där franska provet nu. Jag försov mig dessutom, imorse alltså. Vaknade 08.17. Fick panik, sprang runt lite som en yrboll. Kom till skolan fem minuter försent. Pinsamt, då jag förra gången också lyckades försova mig på just läsförståelsen. Satt jag där och försökte koncentrera mig på vart Zidane hade bott som liten, om det var hans kusin eller farbror som tyckte si och så.
Konstancia, jag läste också om en ryss. Som bodde i Paris, som hette Tatiana. Precis som min faster. Som fick tankarna att gå till Miami.
Det jag egentligen ville berätta var iallafall, att nu när jag satt mig här med min kopp grönt te. Så minns jag, vad jag drömde inatt.
Jag drömde att Sofia sa till mig att hon fått nog av mig, att hon inte ville ha nå mer med mig att göra. Att jag helt oförstående stog kvar och bara kolla på henne. Hon mötte min hjälplösa blick med ilska. Jag har aldrig sätt Sofia som jag gjorde i den drömmen. Sen gick hon därifrån. Men innan så sa hon att jag inte betett mig som man borde mot Sandra. Något sådant var det. Sen ville jag ringa Sanne i drömmen, för att fråga vad som hänt, vad jag hade gjort. Men det vågade jag inte. För jag trodde hon också var sur på mig, att hon också hatade mig nu.
Jag tycker det var en ganska hemsk dröm känslomässigt. Så som jag kände mig när Sofia gick vill jag aldrig känna igen.
Nu känns det som att jag måste ringa dom för att kolla att allt bara var en dröm. Jag tror jag drömde om allt det här för att mamma hade träffat på Sandra & Sofia på stan. Jag vart förvånad att Sandra inte ringt och sagt att hon var i gävle. Besviken kanske? Sen också för att Sanne varit så konstig på senaste tiden. Jag kanske bara inbillar mig det, men ändå..
Aja, nu ska koppen drickas. Sen går jag till skolan igen, Evelina ville att jag skulle äta lunch med henne. Jag gör det fast att det är äckel korv med mos. Sen blir det skridskor på nynäs. Om exakt 4 timmar sitter jag och skriver svenska uppsatsen.
Wish me luck!
